Ute faller regn...

... men regnet lyckas inte skölja bort mina julkänslor. Idag skulle vi göra ett försök att öva de sorgsna adventssångerna i moll. Och några idur också för den delen. Hosia -a- a- a- na i- i hö-hö-hö-hö-jden.

Nja...

Men visst kommer det bli mysigt att för en gångs skull sitta i kyrkbänken och sjunga tillsammans med barnen. Vanligtvis så sitter jag darrhänt och aningen nervös vid ett piano. Det ska bli skönt att slippa axla det ansvar som det ändå innebär.

Jag kommer inte att sluta med musik. Det kommer finnas omkring mig och i mitt tänk. Men, att axla rollen som både musiklärare och klasslärare har blivit för tungt. Jag är inte rätt person till den kombinationen.

Så från och med nästa termin kan jag få sitta med och njuuuta av avslutningar, lucia och advent. Ser fram emot det. Riktigt mycket.

Ett lugn börjar sprida sig.

Skönt.